There and Back Again....
Är tillbaka till stan igen efter ett välförtjänt jullov hemma i vintriga Delsbo. Ja det är ju en fördel som vi har iallafall - vi studenter. Skollov är inte att förakta! De är som plåster på våra ekonomiska sår kanske?! Jag har varit leeeedig! Jobbat 2 dagar på cafe´, men annars bara degat och myst. Nyår var toppen! Firade med mina bästaste vänner och Urban hemma hos Anna och Johan som har en supermysig lägenhet med inte mindre än 3 kakelugnar... som fungerar!! Vi lagade en god middag som alla bidrog till. Drack mycket vin och satt och glufsade efterrätt strax innan tolv. Sprang ut på gatan utanför med chokladmousse i hela truten och missade precis tolvslaget. Vi fick räkna uppåt istället kom Erik på. Det gick bra det med! Skålade champagne och lekte charader och musikquiz! Festen höll på till strax innan 6.
Snön kom som en välsingnelse på årets första dag fast bara i Delsbo! Jag och Urban gick på en strapatsfylld vandring. Över stock och sten genom sly och snår. Vi gick genom kohagar och trädgårdar för att komma till ett vindskydd som Urban sett på andra sidan sjön som ligger vid min mammas hus. Han hade upptäckt den när han var ute och sprang samma väg.... fattar inte att han inte bröt av sig fötterna.
Det hör till saken att man kan också följa en väg som nästan går ända fram....men det är ju inte RÄTT! Grillade korv och stenhårda skumtomtar och njöt av allt det vita och det tysta. Rädslan för vilda djur och för att stuka fötterna övervann rädslan att traska på isen när det var mörkt, så med andan i halsen och en stadig vandringspåk begav vi oss ut på det frusna vattnet. och i land kom vi med livhanken i behåll.
Snön kom som en välsingnelse på årets första dag fast bara i Delsbo! Jag och Urban gick på en strapatsfylld vandring. Över stock och sten genom sly och snår. Vi gick genom kohagar och trädgårdar för att komma till ett vindskydd som Urban sett på andra sidan sjön som ligger vid min mammas hus. Han hade upptäckt den när han var ute och sprang samma väg.... fattar inte att han inte bröt av sig fötterna.
Det hör till saken att man kan också följa en väg som nästan går ända fram....men det är ju inte RÄTT! Grillade korv och stenhårda skumtomtar och njöt av allt det vita och det tysta. Rädslan för vilda djur och för att stuka fötterna övervann rädslan att traska på isen när det var mörkt, så med andan i halsen och en stadig vandringspåk begav vi oss ut på det frusna vattnet. och i land kom vi med livhanken i behåll.
Kommentarer
Trackback